Den lilla duken har fått sitt sista lager färg. Jag hade ingen aning vad, eller ens om det skulle bli någon tavla av duken. Först öste jag på med färg och lekte med abstrakta vått i vått former, provade att lägga plastfolie över den våta färgen, sedan nya lager färg och lek med diverse saker ur besticklådan och lite stänk. Till slut tröttnade jag på det och tog fram en burk målarpasta som jag ännu inte provat och lade på den med målarkniv och rispade ytan med disksvamp. Nu visste bara att det skulle föreställa en sliten vägg. Det blå lagret under sparade jag delvis och det blev en avloppsbrunn från att ha varit en damm. Jag hade nog aldrig gissat att jag skulle måla något som ser ut som en del av världskartan i en söndrig putsvägg och en gallerförsedd avloppsbrunn när jag började.
Jag ville bara att göra vad som helst på duken och kanske lära mig något. Jag har insett att jag tycker om att ta fram de mindre penslarna och måla pilligt. Det mer expressiva målarsättet passar mig inte riktigt. Inte än. Kanske om jag hade mer kladdutrymme och om jag var målartekniskt bättre än vad jag är nu.
